Nä kan inte somna om igen! Känner bara massa smärta och tankar kommer upp and att jag alltid förlorar dem personer som verkligen betyder oerhört mycket för mig.. Massvis med vänner som jag verkligen släppt in på livet o verkligen njutit av med, dessa människor har varit riktigt speciella för mig.
Dom enda som stannar i slutändan är ju min kära sambo o mina älskade barn!
Och det är jag otroligt glad över annars hade jag nog aldrig kunnat klara mig uppåt igen, fast jag knappt klarar de nu. Därför jag hela tiden blir deppig om o om igen.. För att jag känner mig ensam lämnad kvar men ändå inte.. O ska jag träffa nya människor så bakar Jag hellre än att ta ett steg närmre. För jag är så himla rädd att släppa folk inpå livet att dom kommer för nära mig när jag ändå kommer förlora dom i slutändan!!
Detta är en känsla jag nog aldrig kommer bli av med känns de som!!


Allt gör för ont
Vill inte bli lämnad här
Om o om igen!
Smärtan går inte att beskriva..
Alltid ensam i slutet
Ingen kommer någonsin förstå!

Sandy

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag beundrar verkligen folk som gör det dom vill & verkligen kan tänka på sig själva! ni ska ha en guldstjärna! man bör göra detta mera, men känns som de bara blir hinder för hinder ! ...

I Tisdags blev Heylin 3år, min lilla pajas. Men natten till Onsdag kom den äckliga magsjukan på besök! usch. så vi ligger magsjuka ännu. jag och dom små är bättre men I morse fick Tindra det också. Så vi har isolerat oss här hemma. Även på Heylins f...

jag ropar på hjälp, men ingen ser mig - vägrar höra mig! Jag ser rakt in i en dimma, dimman till min död! jag är så svag att jag inte orkar kämpa. mitt huvud exploderar, jag exploderar. jag vill inte mera! jag orkar inte själv, men ändå står jag...

Hon har så ont, och jag önskar varje dag att jag kunde ta över hennes smärta.. Nu kanske hon måste åka in igen.. Den här jävla cansern kan försvinna från våra liv. Jag vill inte förlora henne redan. Min älskade Mamma .! Sannie ...

...när man vill mer än vad man klarar av. Detta är så hemskt. När man skriker på hjälp, men där finns ingen som kan hjälpa. När man går under av sig själv. Mina antidepressiva har hjälpt länge nu. Men nu känns de som om min utmatthet tar över. Och ja...