Jag tänker på dig mer eller mindre hela tiden, och undrar hur du har de och hur du mår! Hur medveten du är. Ville verkligen inte de skulle vara du som skulle åka upp nu! Jag har slösat min tid på så mycket annat! Jag vill ha mer tid med dig. HATAR att känna såhär.. och att Mamma mer eller mindre kommer gå igenom detta ensam! För hon öppnar sig inte så som hon hade behövt! Jag finns här, men jag kan inte tvinga ut allt, ibland önska jag kunde göra mer än vad jag gör.
Men älskade du, jag tänker på alla speciella minnen & dom är minnesvärda, dom behöver jag för att kunna gå vidare! Men de gör ändå så jävla ont att jag missat så himla mycket.
Vill göra så mycket men något stoppar mig!
Jag älskar dig Moster & jag önskar dig de bästa. Hoppas dom tar vara på tiden bättre där uppe än vad jag gjort!

Sannie