Förvirrade känslor är inte o leka med. Men ibland kan folk uppfatta att man leker för man själv inte vet vad dom känslorna kommer ifrån. Varför dom finns inom en.
Och att gömma alla känslor så djupt att man inte vet att man har känslor ens eller vet själv hur man tar fram dom..
Man gör saker när man är djupt nere som man kanske inte alltid Vill, men de är för man är så djupt nere och stänger av alla känslor som är dom rätta.
Ibland kan jag känna saker som jag inbillar mig när jag mår dåligt & pratar någon med mig då så svarar jag bara kallt, för jag har stängt av allt annat o inbillar mig att de är bara de jag vill som jag "känner" just nu. Det jag känt innan spelar ingen roll..
Detta är hemska känslor & känslor som inte borde existerar men ändå finns dom där. & varför dom är där det har jag inget svar på.
Jag vill Ha svar.. Men när jag väl pratar med någon som kanske kan hjälpa mig då stänger jag oftast in dessa känslorna så djupt att jag inte når dom själv & pratar då om annat som jag tror jag behöver prata om.
Att folk inte förstår en eller vet varför man beter sig så. Nej de är inte så konstigt att ni inte vet när jag själv inte vet..
Att ni inte vill ha kontakt med mig, det förstår jag. Att ha kontakt med någon som är så förvirrad i sig själv & säger en sak en gång och en annan sak en annan gång.

Men mest av allt avgudar jag min man, att han ens klarar av o vara tillsammas med en så förvirrad person. Det kallar jag stark människa. Som klarar o stå i mot mina "känslor" som jag inbillar mig ha. & jag stänger in mig så djupt att jag inte ens visar känslor.
Här frågat mig själv många gånger, hur kan man vilja vara med någon sån? Han som behöver känslor. Känslor jag bara kan visa honom när jag mår bra o är mig själv.
Jag kan be han lämna mig. Fast jag innestinne inte vill de. Men dom känslorna stänger jag av..

Att inte få den hjälp jag behöver. Gör de mig bättre tror ni?
Nej allt blir bara värre & jag går in så mycket i mig själv att alla som är kring mig drabbas. Jag stänger ute omvärlden.
Vad gör man åt något som man inte vet vad de är? Vad gör man när man inte vet själv vad man gör, eller kan stoppa de själv. Inte fören de är över. O når lite av mina riktiga känslor.

Det sägs att man ska kämpa, mot både vård o de man är.. Men om man är djupt nere. Vem orkar stå i mot när många ger upp om en?
Den enda som står vid mina sida hela tiden de är min man. Som hjälper mig o håller mig uppe. Men det funkar inte alltid. Då dom här svakorna/känslorna kommer in då hjälper inget.

/S

Att se någon vara stark på utsidan
Men innerst inne är den otroligt svag, & ropar på hjälp!