& inte omtyckt...
Ja av sin egna släkt, så fort dom får chansen så skyller dom allt på mig och vänder allt mot mig.. Jag har alltid dragit mig innan o stött ut folk, men när man får all skit gör ni ju det inte mycket lättare för mig.. Känns som varjegång jag reser mig upp o bygger upp mig själv så raserar ni allt igen!! Men det är väl förstås mitt fel det också... Jag orkar knappt ha kontakt med er pga att de ALLTID blir såhär.. Massa bråk och bråk klarar inte mitt psyke, jag åker ner till botten direkt och då klarar jag inte ens vardagen!
Min önskan var bara att jag skulle bli accepterad för den jag är.. Men ni tycker det är fel på mig och jag klarar inte det.. Så har jag slutat höra av mig nu så vet ni varför... Trött på att bara bli anklagad, sin sak om jag har gjort fel, men blir ju anklagad även när det inte är jag som gjort fel..
På utsidan ser jag stark ut men min psyke är på helt andra banor än vad jag visar.
Min sambo sa igår "du är stark och du har kommit långt" men jag berättar inte vad mina inre tankar säger... För jag vill inte visa hur nerbruten jag är, fast han märker att jag är det pga att mitt humör förändras o jag kan inte konsentrera mig på nånting...
Jag älskar min lilla familj och min älskade sambo som alltid finns där för mig, som bokstavligen har räddat mig och räddar mig fortfarande från mig själv. Annars hade jag stängt in mig igen. Även fast jag inte riktigt är mig själv igen ännu, så är jag inte så långt ner som jag hade varit om han inte varit där...

Hata mig gör ni det, men då behöver ni inte heller höra av er..
Orkar inte människor som ändå inte accepterar mig för den jag är.. Jag är ledsen för det drabbar mina barn med, men ska man stå och ta imot hur mycket skit som helst?

:'(

Ledsen själ!!