Jag beundrar verkligen folk som gör det dom vill & verkligen kan tänka på sig själva!

ni ska ha en guldstjärna!
man bör göra detta mera, men känns som de bara blir hinder för hinder !

I Tisdags blev Heylin 3år, min lilla pajas. Men natten till Onsdag kom den äckliga magsjukan på besök! usch. så vi ligger magsjuka ännu. jag och dom små är bättre men I morse fick Tindra det också. Så vi har isolerat oss här hemma.
Även på Heylins födelsedag fick jag ett dåligt besked om Mamma, att läkarna inte kan göra mera. Detta får mitt psyke att balla ur! Jag vill ha min Mamma kvar i livet, min stjärna. Som alltid försöker lysa upp och hålla alla samlade.
Jag älskar dig min älskade Mamma.

3barns morsa som försöker hålla sig uppe för barnen!

jag ropar på hjälp, men ingen ser mig - vägrar höra mig!
Jag ser rakt in i en dimma, dimman till min död! jag är så svag att jag inte orkar kämpa.
mitt huvud exploderar, jag exploderar.
jag vill inte mera! jag orkar inte själv, men ändå står jag alltid själv..
SLÄPP MIG FRI......

Hon har så ont, och jag önskar varje dag att jag kunde ta över hennes smärta.. Nu kanske hon måste åka in igen.. Den här jävla cansern kan försvinna från våra liv. Jag vill inte förlora henne redan. Min älskade Mamma .!

Sannie

...när man vill mer än vad man klarar av. Detta är så hemskt. När man skriker på hjälp, men där finns ingen som kan hjälpa. När man går under av sig själv. Mina antidepressiva har hjälpt länge nu. Men nu känns de som om min utmatthet tar över. Och jag orkar helt enkelt inte mera. Det gör så förbaskat ont.
Ett tag hade jag sån riktig energi o ville vara social och aktivera mina barn. Men den här dött ut. energin kan finnas kvar i mellanåt. Men detta är hemskt. Och man vet inte vart man ska ta vägen längre.

Sannie

Idag spela Heylin fotboll för första gången. och de gick bra ändå.. och hon var duktig när hon förstod hur man skulle göra. även fast de va lite jobbigt emellanåt så var de ändå roligt tyckte hon. så himla bra. hon behöver de här. Så varje Söndag blir de fotboll.

Det livet har gått bättre än vad jag trodde.. Bara man håller igång och har energi och det har tagit lång tid o komma hit. MEN nu är vi här då allt känns så jävla bra i denna familjen. Vi har självklart dåliga dagar. Men det har väl alla!
Livet med två deprimerande föräldrar är inte de lättaste, men med rätt hjälp kan de leda till något bra.
barnen är prio1 alltid.
denna veckan har vi verkligen hållt igång. Skola/förskola hela veckan förutom förskola på fredagen (då förskolan var stängd) men då var vi på öppna förskolan istället. och torsdagen vart de babycafe. och denna veckan har även kosten gått jätte bra, trots att jag utmana mig själv o köpa godis en torsdag men inte ta fören Lördag. och det är inte rört ännu.
träningen har gått sådär, mest för att man har haft fullt upp med barnen. Men har ändå blivit promenader. så helt borta har de inte varit. Men ska försöka hinna med lite idag!
Och något jag är glad över att vi ska komma igång med aktiviteter till barnen också.
Heylin har sin första fotbollsträning imorgon, det ska bli så spännande. Tindras fotboll börjar på Måndag och sen när denna månaden är över, ska jag och Ante turas om o gå o simma med henne. Då det inte fanns någon plats kvar i simskolan, får vi föräldrar ställa upp.
Gymnastiken ville hon med börja på igen men det var fullt så vi har ställt oss på kö.

Och det bästa i allt de här är att jag känner "jag klarar detta" innan har jag varit väldigt beroende av Ante. Och den känslan är jag glad att jag kommit över. Jag MÅSTE klara av o ta barnen till sina aktiviteter utan o känna att han måste med.
Jag älskar människan till månen o tillbaka men beroende av varandra är något man inte bör vara.
Men när man varit rädd för livet större delen av sitt liv så är de lätt hänt. Men jag känner hur jag är påväg uppåt.

Jag älskar min familj mer än allt annat, tillsammans är vi starka.

Sannie

När man går sönder inombords
Men på utsidan försöker man vara stark.
Men både kropp & stjäl skriker på HJÄLP!
Men ingen ser än!
Alla blundar för att man en gång ALLTID varit den starka. Och nu måste man orka för andras skull, fast man är i tusen bitar inom sig.

? varför är de alltid jag som ska orka?