ja det märks verkligen.. Folk tror jag är en helt annan person än vad jag är.. Men är för att jag får förtränga mina inre känslor hela tiden om och om igen. För att klara av att leva här i världen! Men vad jag egentligen känner är att jag är lite folkskygg! Tycker inte om att vara bland folk hela tiden eller prata med folk. Jag försöker hela tiden för att jag behöver det men innerst inne känner jag bara en jobbig o tärande känsla! Den som känner mig mest är Ante. Men han känner inte ens till allt för jag säger de inte alltid men han vet det mesta! Och jag kan tycka att de är jobbigt när folk säger att jag visst är social osv.. Men jag är inte det. Antingen spelar jag det bara eller så är det helt enkelt en lätt person! Men ingen kommer nog någonsin förstå mina inre känslor oavsett om jag berättar det!
Alla bara tror att allt har med ens bakgrund att göra! Kan säga att detta att jag stänger in mig själv vet jag inte ens vart jag kan ha fått de ifrån, för har inte varit instäng mer än att jag stänger in mig själv från allt folk! Går ut när jag måste och numera är det mesta för Tindras skull och för att träna (men när jag träna är jag ensam helst/oftast). Så då är det för att jag tvingar mig själv. Hatar att gå in till centrum själv utan Ante. Gör de om jag måste eller är något som lockar, men inte annars. Men detta gör så ont o när folk bara vill sopa mina känslor under mattan när jag försöker be om hjälp på mitt dåliga sätt så gör det inte saken bättre!

Sandy

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag beundrar verkligen folk som gör det dom vill & verkligen kan tänka på sig själva! ni ska ha en guldstjärna! man bör göra detta mera, men känns som de bara blir hinder för hinder ! ...

I Tisdags blev Heylin 3år, min lilla pajas. Men natten till Onsdag kom den äckliga magsjukan på besök! usch. så vi ligger magsjuka ännu. jag och dom små är bättre men I morse fick Tindra det också. Så vi har isolerat oss här hemma. Även på Heylins f...

jag ropar på hjälp, men ingen ser mig - vägrar höra mig! Jag ser rakt in i en dimma, dimman till min död! jag är så svag att jag inte orkar kämpa. mitt huvud exploderar, jag exploderar. jag vill inte mera! jag orkar inte själv, men ändå står jag...

Hon har så ont, och jag önskar varje dag att jag kunde ta över hennes smärta.. Nu kanske hon måste åka in igen.. Den här jävla cansern kan försvinna från våra liv. Jag vill inte förlora henne redan. Min älskade Mamma .! Sannie ...

...när man vill mer än vad man klarar av. Detta är så hemskt. När man skriker på hjälp, men där finns ingen som kan hjälpa. När man går under av sig själv. Mina antidepressiva har hjälpt länge nu. Men nu känns de som om min utmatthet tar över. Och ja...