Direktlänk till inlägg 20 mars 2016
Det är verkligen inte roligt o börja må bra o vara mig :-/ för när jag mår som sämst så stöter jag ut precis alla! O sen när jag väl börjar må bra o känner mig sällskapssjuk så vill jag umgås med dom som stått mig nära. Då känner jag mig ensamast i världen. För är då alla nästintill försvunnit o jag finner inte den kontakt jag en gång haft! Och allt gör så in i helvetes ont. O jag vet inte vart jag ska ta vägen. För hur jag än vrider o vänder på det så kommer jag nog alltid få vara ensam... Den enda jag har nära är Ante o han kommer nog inte försvinna mer än i sin egna värld när han mår dåligt. Men känner mig så bunden o han mår säkert inte bra över att jag bara har honom när jag är så sällskaplig.
Jag orkar inte med detta helvete jag sätter mig i hela tiden...
Sandy
Jag beundrar verkligen folk som gör det dom vill & verkligen kan tänka på sig själva! ni ska ha en guldstjärna! man bör göra detta mera, men känns som de bara blir hinder för hinder ! ...
jag ropar på hjälp, men ingen ser mig - vägrar höra mig! Jag ser rakt in i en dimma, dimman till min död! jag är så svag att jag inte orkar kämpa. mitt huvud exploderar, jag exploderar. jag vill inte mera! jag orkar inte själv, men ändå står jag...
Hon har så ont, och jag önskar varje dag att jag kunde ta över hennes smärta.. Nu kanske hon måste åka in igen.. Den här jävla cansern kan försvinna från våra liv. Jag vill inte förlora henne redan. Min älskade Mamma .! Sannie ...
...när man vill mer än vad man klarar av. Detta är så hemskt. När man skriker på hjälp, men där finns ingen som kan hjälpa. När man går under av sig själv. Mina antidepressiva har hjälpt länge nu. Men nu känns de som om min utmatthet tar över. Och ja...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 | 5 |
6 |
||||
7 |
8 | 9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 | 18 |
19 |
20 | |||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
31 |
||||||
|