Ärligt talat så har det varit o är fortfarande rent kaos inom mig! Allt känns hullerombuller inom mig, och att vara bland folk är det sista jag vill! Jag stöter ut alla, men jag känner mig lika utstött själv. Försöker resa mig upp om o om igen, men faller hela tiden tillbaka. Försöker be om hjälp men känns som man vara får smällar i ansiktet "de är inget fel på dig" nähe så man ska bara må såhär psykiskt dåligt då? Få en knut i magen varje gång man måste träffa folk (när man mår skit) att ha självmordstankar, skadebeetende o kontrollbehov, ja de är ju helt okej o normalt ju! Så trött på att bli behandlad som att jag kan handskas med detta själv, när mitt inre skriker efter hjälp! Folk vill jag ska ut bland människor, men vad gör man när hela ens kropp skriker "NEJ JAG VILL INTE"
Att känna igen sig i sjukdomen bipolär, men inte få någon hjälp med att handskas med det, det gör ju inte saken lättare!
Nu tänker jag försöka få all deprition och ångest o oro o allt vad de är gå ut i min träning.

Orkar inte med denna känslan själv, men vad gör man när man inte får någon hjälp utanför? Och man inte klarar av att hantera de själv? Ja den frågan har jag ställt mig när dom nekar mig hela tiden....
Hoppas jag nångång kan få de jag behöver. Men innan dess kanske min själ inte lever mer.......

Sandy

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag beundrar verkligen folk som gör det dom vill & verkligen kan tänka på sig själva! ni ska ha en guldstjärna! man bör göra detta mera, men känns som de bara blir hinder för hinder ! ...

I Tisdags blev Heylin 3år, min lilla pajas. Men natten till Onsdag kom den äckliga magsjukan på besök! usch. så vi ligger magsjuka ännu. jag och dom små är bättre men I morse fick Tindra det också. Så vi har isolerat oss här hemma. Även på Heylins f...

jag ropar på hjälp, men ingen ser mig - vägrar höra mig! Jag ser rakt in i en dimma, dimman till min död! jag är så svag att jag inte orkar kämpa. mitt huvud exploderar, jag exploderar. jag vill inte mera! jag orkar inte själv, men ändå står jag...

Hon har så ont, och jag önskar varje dag att jag kunde ta över hennes smärta.. Nu kanske hon måste åka in igen.. Den här jävla cansern kan försvinna från våra liv. Jag vill inte förlora henne redan. Min älskade Mamma .! Sannie ...

...när man vill mer än vad man klarar av. Detta är så hemskt. När man skriker på hjälp, men där finns ingen som kan hjälpa. När man går under av sig själv. Mina antidepressiva har hjälpt länge nu. Men nu känns de som om min utmatthet tar över. Och ja...