att det alltid varit fel på en själv!
Har alltid skyllt på alla andra och inser nu att de inte varit alla andra utan de har varit jag själv! Antingen har allt varit alla andras fel eller så har allt varit mitt.. Ingen förstår dom känslorna som exploderar inom mig, för jag har aldrig berättat vad jag känner innerst inne o när jag väl försöker så känns det som dom andra vill se det som de inte är så... "Nä för er är det inte så, men för mig är det så"
Vet inte vart man ska ta vägen när man gömt sig hela livet. Har grävt ner mig riktigt mycket nu ett tag. För att jag har INGEN och försöker ta mig upp själv, men klarar det uppenbarligen inte hela väge. Hur mycket jag än vill.. Försöker dölja allt för min familj för att dom inte ska drabbas, försöker att hålla våra rutiner på balans för att dom inte ska drabbas. Men denna gången har jag inte lyckas dölja de så mycket. Blir svårt när man inser att man själv är problemet när man hela tiden skyllt på alla andra. Har alltid undrat om de är mig det är fel på, och tydligen hade jag rätt...
Mina tankar önskar mer än jag vill skriva.. Finns ingen förklarning mer!

Sandy
- gömmer mig där jag inte behöver finnas!